Title:
Abraham Argillander to Carl Linnaeus
Type:
Image
Licence:
Contact [email protected]
Repository:
The Linnean Society of London
Collection:
Linnaean Correspondence
Reference number:
LC/1/87
Archival level:
Item
Date:
25 May 1753
Placement:
Volume 1: 182-183
Extent:
182-183
Description:
Abraham Argillander thanks for a recent letter from Linnaeus [this letter has not come down to us]. He says that he is sorry and ashamed about the dessert almond in his earlier letter [1 August 1752], that turned into a sloe. The Heinola Astragalus varies with yellow and blue flowers. He has already sent the yellow variety, and is now enclosing the blue one. It is difficult to procure seeds of the new Arabis, that grows in sand, preferably over rock. He encloses a couple. This spring Argillander has tried the effect of bird-cherry cortex on intermittent fevers and found it fairly good. He has used the dried bark and boiled it in water for 12 hours. The decoct is administrated to the patient just before the paroxysm after one or two fits of ague. The regime of administration and the dosage has varied considerably. The result, however, is regarded as favourable. The only disadvantage is the abominable taste of the medicine. It cannot be used on delicate patients, whereas country folk, and those who judge the effectiveness of the medicine by its stinging and burning taste, can accept it very well. A peasant in Savolax in Finland, named Heiskanen, made some local fame out of it and cured a lot of sick people, especially those infected by veneric diseases. Argillander knows nothing about the effect of the pulverised bark or the extract. That has to be tried.
Sender:
Argillander, Abraham
Recipient:
Linnaeus, Carl
Sent to location:
[Uppsala, Sweden]
Notes:
Plant specimen strapped on
Transcription:
Wälborne Herr Archiater Den stora gunst Wälborne Herr Archiateren med dess wördade sista skrifwelse mig ertedt, erkiänner jag med ödmiukaste tacksamhet. At Wälborne Herr Archiateren welat så wäl uptaga de små örter jag sistledne höst hadde äran att öfwersända, är dett som gifwer mig dubbel lust, att nogare taga i akt hwad mig hädan efter förekomma kan. Jag blyges dok at mitt sista skrifwelse innehölt en Fallacia jag menar en berättelse om ett mandel trä som endast är Slon; hadde jag warit en bätter Botanicus, så skulle eij el[le]r denna bedragit mig. Den i Heinola befinteliga Astragalus varierar med gohl och blå blomma; den gola variation hadde jag förmån at i höstas öf[we]rsända, nu fölier den blå, fast ganska illa torkad och inlagd. At skaffa fröö af den nya Arabis skall wara mitt största bekymmer. Denne är en af de första örter som blommar hos oss om wåren, wäxer i sand, hälst där något berg är inunder; par styken något större exemplar, än de jag i höstas öfwersände, fölia innelykt. I denna wår har jag ock hafft tilfälle at försöka om Hägg barkens nytta i intermittenta Februar, och funnit den wara ganska stor. Jag har brukadt endast decocten som sålunda blefwit tilredt. Lagom gambla friska hägg trän, barkar man af, och låter så barken torka tils han blifwer skiör, hwilken sedermera packas i en Kettell och slås watn härpå, så myket at dett står jämt öf[we]r barken, hwarefter man straxt böriar med siudningen och continuerar här med i 12 timmar, samt späder så offta till af watn som den öfwersta barken böriar bli torr: sist låter man dett koka in tils ungefär hälfften är qwar, då grytan tages af elden och silas af barkwatnet, som förwares. Af denna nog skarpa bark soppa har man upwärmt och gifwit in åt patienten ½, ja 1 hel Jungfru straxt för paroxysmen, dok sedan han frusit 2 a 3 gångor. För en del åter har man i tertianer gifwit in 2 a 3 ja 4 gånger på den goda dagen, alt effter constitutionerne, och funnit at fråsan då straxt afstannat; men de som tagit in endast för frysningen, kiänna den gången någon brytning; dok brukar man ock på detta sättet flere gångor, högst 4, är man aldeles frij af skälfwan. Här med har man ock dett funnit at dem som hafwa fråsan första resan har detta bark watn eii altid welat hielpa; dok har dett ock lyckats för sombliga; men däremot de som tilförene hafft fråsan äro säkert härigenom hielpte, hwilket jag på rätt många hadde tilfälle at erfara nu i wåras uppe i Savolax och Cuopio soken. Endaste olykan är at detta bark watn har en olidelig twär smak, och kan således omögeligen brukas för wåra tiders läkra patienter; men af bönder och dem som endast mäta alla medicamenters krafft effter dess skiärpa och brännande smak, kan dett med nöje brukas. Detta är dett läke medel hwarmed en bonde i Savolax benämbd Heiskanen giorde sig i orten mycket namkunnig och botade mången siuk i synnerhet af Fransoser och andra dylika exanthematiska siukor. Huru barken pulveriserad el[le]r ock i extract må agera kan jag eij något säga om, utan kommer dett an på försök, dok hoppas man til bästa. Jag innesluter mig i Wälborne Herr Archiaterens ynnest och framhärdar med wördnadsfull högachtning Wälborne Herr Archiaterens ödmjukaste tjänare Abr[aham] Argillander. Helsingfors d[en] 25 Maij 1753 · / · [Specimen of a pressed plant and a herb sample] In the left margin of fol. 183r a pressed plant of Astralagus alpinus and on fol. 183v a herb sample of Arabis suecica.
Previous reference number:
L1581
